P.S lycka till ikväll

"Det finns en minnesbild när jag springer omkring där medan mina gamla kompisar sitter vid sidan av planen, långhåriga och fulla och skrattar och skriker åt mig. Och jag bara springer vidare med bollarna i någon sorts panik. Jag tränade så mycket att jag inte kom in på gymnasiet, jag fick för dåliga betyg. Till slut vad jag tvungen att sluta med fotbollen över en natt. Jag ringde min tränare Maurice och sa att jag aldrig skulle komma mer."




"Jag gör det för att mina barn ska få se när de växer upp. Att deras pappa var något en gång."




"Just den grejen - att låtsas som att det var jag själv som framförde andras låtar - fortsatte jag länge med."

"I högstadiet hade jag alltså börjat skriva lite texter men jag skrev egentligen aldrig om mig själv. Snarare skrev jag om vem jag ville vara, eller försökte vara, eller försökte skriva som någon fin författare. Men så i tvåan på gymnasiet fick vi i uppgift att skriva en uppsats i svenskan. Min hette "Jag och Frank Sinatra" och där berättade jag helt öppet om mig själv, med mitt egna namn. Den riktade sig till tjejen jag var kär i och till alla andra på Samsskolan. Och det upplevde jag som otroligt revolutionerande. Det kanske inte låter så märkvärdigt, men det är svårt att verkligen skriva om sig själv, att vara så ärlig. Skakande läste jag upp den för klassen och när fröken frågade vilka som gillade den så räckte två personer upp handen."


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback