Det stog skrivet i stjärnorna

Han pratade med mig. Efter dagar, veckors och månaders tystnad bröt han verkligen det. Han pratade med mig och han ville verkligen göra det. Vi gick ut, tog varandras händer och pratade tills solen gick ner. Vi la oss under den där björken i parken och kollade på stjärnorna. Vi sa, att bakom den sista stjärnan stog våra namn och där skulle de stå tills den dagen stjärnan inte längre finns mer. Men alla vet ju att stjärnor inte kan försvinna.

När solen gick upp igen, och vi hade kollat på stjärnorna så länge att vi hade stjärnbilder kvar i hjärnan och lyckats inbilla oss att vi sov, fast vi egentligen viskade varandra söta och fina ord, gick vi hand i hand och möttes utav augustis senare sommardagars värme. Överallt fanns det människor som grillade, hade picnik och sörjde lite över att den lyckan snart va över. När timmarna blev eftermiddag började kylan slingra sig fram och jag rös. Inte längre kunde min kroppsvärme räcka till och du offrade din största gosiga tröja för min skull. Du gick runt i tshirt och klockan närmade sig kväll. Du berättade att du inte frös, när jag frågade men jag trodde dig inte. Jag såg hur du fick gåshud och påpekade det. - Du är så fin, så att jag ryser när jag ser dig.

Varför trodde jag dig? Varför gick jag på det? Berodde det på ditt perfekta utseènde eller kanske för ditt snälla beteènde. Du presenterade mig för dina kompisar, som din flickvän och om jag behövde en axel att gråta ut, så fanns din alltid till. Jag borde ha lagt märke till något, jag borde ha tänkt mig för. Så många dagar och natter som blev veckor som blev månader utan ett enda ord av dig. varför gick jag på ditt spel? När en tid hade gått, och vi inte längre låg och tittade på stjärnorna igen, utan i våra egna sängar.. i våra egna hus precis som tidigare bestämde historian sig. Den skulle ta slut här. När jag mötte dig, i ett annat liv senare och du höll någon annan i hand, ville mina ben inte längre bära mig. Du kom fram och mötte min blick med ditt släptåg efter dig och sa:- Du behöver hjälp Elin, riktig hjälp!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback