Under dina takgirlanger

Jag vet inte vad det är för kraft, som får mina ben att gå. Jag vet inte vart dom tar mig. Jag går gatan fram och på andra sidan gatan, ser jag dig gå. och jag tittar upp försiktigt och svarar din hälsning. En dam med hundar kommer gående och där borta vid busshållsplatsen skymtar jag en skepnad. En mamma med sitt barn, och kanske har de varit på någon främmande plats?

Du frågar mig, om det är försent för en kopp te. Jag tänker efter och ser fåglar flyger som byter ord med varandra på sitt eget språk på himlen. Inte tänkte jag, den här gången var det inte försent. Du tar mig till ett ställe, där du kallar allt ditt. Där väggarna kläs med kärlek från golv till tak. Där inga hemligheter kunde undanhållas. I hörnet står ett piano och jag minns dina sånger. Utanför ditt fönster lyser kvällssolen upp staden och vi hade inte en anning om morgondagens händelser. Jag la min jacka i soffan, precis som förr. Du hade ingenstans där man kunde hänga den på en krok. Skorna fick en plats på golvet brevid. Jag kastade mig in i drömmen igen, och den här gången för att stanna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback