Kärlek klockan tolv

Regnet öser ner och världen utanför blir dimmig samtidigt som det piskar mot asfalten, det hör jag genom den tunna rutan som immar igen för att våra andetag är så tunga. vi andas i takt och för en sekund blinkar du. "nu missade jag en sekund utav dig och det måste jag ta igen genom att ligga här hela natten och bara titta på dig" förklarar du. den natten sov jag inte en blund så det är ditt fel att jag inte klarade av kemiprovet nästa dag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback