Vakna nätter och svårt att andas. Lite endorfiner här och där, lite lycka när det funnits tillfälle för det och tårar när verkligenheten infinner sig. Önskar mig inget annat än just idag, och igår och imorgon existerar inte. Äventyr klockan tre och jobb på morgontimmar. En dag blir jag så arg att jag grinar och tränar en timme i sträck och en kväll skrattar jag så mycket att jag tror röhårigs dubbelsäng ska ge vika. Dansar med okända herrar på midsommarafton fast somnar ensam majoriteten av alla nätter. Att ha sådana mornar när kaffet inte smakar någonting och sådana kvällar man träffar någon man inte sett på länge och insuper livets goda. En kurrande katt tynger ner duntäcket när jag vaknar eller kanske var det lillebror som väckte mig. Möter solnedgången med någon jag alltid kan räkna med och får vända hem för att julia får punka på cykeln. 61 timmars träning under 1,5 månad och många minuters slöande. Kaffespill och ångest bland lakan. Snabba beslut ger förändring, säga till någon att "du är visst min wonderwall" och möta någons blick på stan som säger mer än 1000 ord. Låtsas, längtar och tänkt. Samlat inspiration för att orka resten och spenderat pengar vi inte har på saker vi egentligen inte behöver för att imponera på människor vi inte känner. Upptäckt nya musikaliska genier och både glömt och gömt människor bakom. Längtat efter något.

 

Det är inte bra nu, men det blir bättre sen.