Det stog skrivet i stjärnorna

Han pratade med mig. Efter dagar, veckors och månaders tystnad bröt han verkligen det. Han pratade med mig och han ville verkligen göra det. Vi gick ut, tog varandras händer och pratade tills solen gick ner. Vi la oss under den där björken i parken och kollade på stjärnorna. Vi sa, att bakom den sista stjärnan stog våra namn och där skulle de stå tills den dagen stjärnan inte längre finns mer. Men alla vet ju att stjärnor inte kan försvinna.

När solen gick upp igen, och vi hade kollat på stjärnorna så länge att vi hade stjärnbilder kvar i hjärnan och lyckats inbilla oss att vi sov, fast vi egentligen viskade varandra söta och fina ord, gick vi hand i hand och möttes utav augustis senare sommardagars värme. Överallt fanns det människor som grillade, hade picnik och sörjde lite över att den lyckan snart va över. När timmarna blev eftermiddag började kylan slingra sig fram och jag rös. Inte längre kunde min kroppsvärme räcka till och du offrade din största gosiga tröja för min skull. Du gick runt i tshirt och klockan närmade sig kväll. Du berättade att du inte frös, när jag frågade men jag trodde dig inte. Jag såg hur du fick gåshud och påpekade det. - Du är så fin, så att jag ryser när jag ser dig.

Varför trodde jag dig? Varför gick jag på det? Berodde det på ditt perfekta utseènde eller kanske för ditt snälla beteènde. Du presenterade mig för dina kompisar, som din flickvän och om jag behövde en axel att gråta ut, så fanns din alltid till. Jag borde ha lagt märke till något, jag borde ha tänkt mig för. Så många dagar och natter som blev veckor som blev månader utan ett enda ord av dig. varför gick jag på ditt spel? När en tid hade gått, och vi inte längre låg och tittade på stjärnorna igen, utan i våra egna sängar.. i våra egna hus precis som tidigare bestämde historian sig. Den skulle ta slut här. När jag mötte dig, i ett annat liv senare och du höll någon annan i hand, ville mina ben inte längre bära mig. Du kom fram och mötte min blick med ditt släptåg efter dig och sa:- Du behöver hjälp Elin, riktig hjälp!

Luften bor i mina steg

Med mitt raka blekta hår, begav jag ut i vårvädret, som äntligen kommit ihåg, att det är dags att hälsa på. I farten virade jag på mig min halsduk. Jag blev bländad utav solen, men kunde endå se så klart. Jag visste inte vart jag ville gå, men någonting sa mig att det inte var helt fel. I ån kommer ett isflak flytande, och skolgården ligger helt öde. Solen bränner mig i ryggen, men jag klagar inte det minsta. På andra sidan vägen, ligger en röd liten stuga. Kanske är det någon därinne som älskar. Kanske finns därinne något, som vi en gång hade.

Jag minns den morgonen, jag vaknade och du fanns inte kvar. En sådan morgon, man vill vända sig om och aldrig mer vakna. -Jag kommer alltid älskar dig, på mig egna sätt sa du, och jag kan inte minnas om dina läppar hade ett leende när du sa det. Jag kan inte minnas dina ögon, för jag kunde inte möta din blick. Jag minns inte ditt lockiga hår, för jag klarade inte av att se dig. Jag bara vände mig om och gick.

Under dina takgirlanger

Jag vet inte vad det är för kraft, som får mina ben att gå. Jag vet inte vart dom tar mig. Jag går gatan fram och på andra sidan gatan, ser jag dig gå. och jag tittar upp försiktigt och svarar din hälsning. En dam med hundar kommer gående och där borta vid busshållsplatsen skymtar jag en skepnad. En mamma med sitt barn, och kanske har de varit på någon främmande plats?

Du frågar mig, om det är försent för en kopp te. Jag tänker efter och ser fåglar flyger som byter ord med varandra på sitt eget språk på himlen. Inte tänkte jag, den här gången var det inte försent. Du tar mig till ett ställe, där du kallar allt ditt. Där väggarna kläs med kärlek från golv till tak. Där inga hemligheter kunde undanhållas. I hörnet står ett piano och jag minns dina sånger. Utanför ditt fönster lyser kvällssolen upp staden och vi hade inte en anning om morgondagens händelser. Jag la min jacka i soffan, precis som förr. Du hade ingenstans där man kunde hänga den på en krok. Skorna fick en plats på golvet brevid. Jag kastade mig in i drömmen igen, och den här gången för att stanna.

Jag hör att hon är den rätte

Vad är kärlek för mig? Kärlek är ett för mig, väldigt utslitet och använt ord bland folk som lätt missbrukar det. Man kan säga ”Jag älskar dig” allt för tidigt till någon, man inte alls känner. Man kan utnyttja andra, för att få kärlek.

Jag kommer ihåg, när jag gick i lågstadiet. En vän till mig var tillsammans med 5 personer samtidigt. Då satt man bakom skolan och pussas med någon och sedan nästa rast kunde killen kasta sand på en för att det va för pinsamt att visa att man var kär i någon. En puss var en snorig puss och tänder som slogs emot varandra för att man inte riktigt visste hur man skulle göra. På alla hjärtans dag kanske man hittade en teckning som låg på hyllan i kapprummet där en tjej och en kille stog och höll varandra i handen.  Men nu då, är det så mycket bättre nu?

För mig är kärlek, inte när man bara umgås med någon för att göra det. Det är inte att sitta och kramas och hångla i en soffa. Det är inte bara att en dags vips vara tillsammans med någon när man egentligen inte låtit någon riktigt få veta hur man säger. Det är inte bara att säga ”jag älskar dig”. Det är någonting man säger, när man verkligen menar det. Det kanske är kärlek för någon, men för mig är det inte det. Kärlek är för mig, är att möta världen tillsammans med en person man inte kan vara utan. I motgångar och framgångar. I otröstbara stunder och stunder då man viker sig utav skratt. I dem stunderna då man behöver en riktig vän, utan att behöva visa det för att den redan vet om det. Det är när jag garanterat vet att svaret på ”vill-du-gifta-dig-med-mig-frågan?” blir ja, oavsätt vem utav oss som tar det steget att fria. För mig är det kärlek, när det pirrar sådär i magen, lika mycket som det gjorde första gången jag såg honom. Jag tvekar inte, jag är inte rädd. Då är det kärlek.

Det handlar inte om att hitta den man vill gå till sängs med, utan den man vill vakna upp med. Det handlar inte om att hitta den man vill leva med, utan den man inte kan leva utan.

perspektiv om kärlek



Vi kommer somna med varandra och vi kommer vakna med varandra. Vi kommer fly tillsammans och vi kommer att återvända tillsammans. I dem tiderna när vi behöver varandra som mest, så finns vi där. Vi kan trösta varandra med tystnaden och inga ord kommer behövas för att förklara vad vi känner för varandra. Det räcker med ögonblicken. En ring kanske kommer symbolisera att det ska vara vi för alltid, så länge våra kroppar låter oss andas och några andra människor kanske kommer att födas för att bevisa att vi har något tillsammans. Kanske. En kram kommer värma mer än någonting annat och tre lätta andetag som blir ord kommer vara min livskraft..

Jag är rädd för att hitta dig för jag är rädd att förlora dig sen.

Vardagsbetraktelse

Två tvillingar ligger i magen. Där trivs dom. De har hört talas om att det snart är dags att lämna det där trygga, varma sköna stället. Det är snart dags för födelsen. De pratar med varandra och ingen utav de två spädbarnen vill ut. De är rädd för det. Snart inser dom att någon annan varit där först. Frågorna blir många. ”hur ska vi kunna överleva utan mat, som vi får genom navelsträngen?” Födelsen. När de kom ut började dem gråta. Världen va det vackraste dom sett.

Det är sant. Världen är det vackraste jag sett och för att göra den ännu vackrare ska man inte fylla livet med dagar, utan dagar med liv. Man ska leva sitt liv och ta vara på det. Strunta i alla beskymer och bara… ”just live the life, the way you want to live it”. Ibland är det jobbigt. Ibland tar det kol på en. Just nu är det så. Nu är det jobbigt. Det är allt på en gång. Men jag lever livet och har kul, trots att det är jobbigt. Det är onödigt att slösa bort livet bara för att man får motgångar. Tänk hur tråkigt allt hade blivit om man kunde allt, och va bäst på allt och inte fick kämpa?

Vad jag ville säga med allt, är att det inte finns tid eller ork för bloggen som det fanns förut. Det känns som att jag berättar samma sak om och om igen, ni får liksom höra samma story dagligen. Men jag lovar att det kommer snart tillbaka. Insperationen. Något bättre, och något nyare. Precis som förut. Ändrig sker!

Nyare inlägg
RSS 2.0