Det va tiden som stog stilla. Inte vi åskådare. Tiden. Hela hovet gungade i takt när Håkan sjöng sina låtar. Sittplatserna var inte längre sittplatser utan däruppe stog man under nästan hela spelningen och klappade i takt och skrek och sjöng. Jag har skrikigt sönder min hals, gråtit ut alla tårar jag har och lämnat själen något annanstans. Det va så mäktigt. Så bra och så otroligt mäktigt. Överallt var det folk som dansade, skrek och var glada. Vilken spelning. Vilket drag, vilket röj.

När alla hörde vilken låt som skulle spelas näst, blev det ett väldans skrik. ”Ramlar” var det bästa som spelades under kvällen. Det bästa som kunde hända. Alla kan texten, alla sjöng den. Lika så på ”Känn ingen sorg..” Det va magiskt och tänk att jag inte är den enda om att känna såhär. Känna att håkan är så här viktig. Det finns ju så många andra. Det såg jag ju igår.

Jag kan inte sätta ord på det, det går inte hur jag en försöker. Det va magiskt, det va underbart och snart min fina vän.. snart ses vi igen! ♥