Två tvillingar ligger i magen. Där trivs dom. De har hört talas om att det snart är dags att lämna det där trygga, varma sköna stället. Det är snart dags för födelsen. De pratar med varandra och ingen utav de två spädbarnen vill ut. De är rädd för det. Snart inser dom att någon annan varit där först. Frågorna blir många. ”hur ska vi kunna överleva utan mat, som vi får genom navelsträngen?” Födelsen. När de kom ut började dem gråta. Världen va det vackraste dom sett.

Det är sant. Världen är det vackraste jag sett och för att göra den ännu vackrare ska man inte fylla livet med dagar, utan dagar med liv. Man ska leva sitt liv och ta vara på det. Strunta i alla beskymer och bara… ”just live the life, the way you want to live it”. Ibland är det jobbigt. Ibland tar det kol på en. Just nu är det så. Nu är det jobbigt. Det är allt på en gång. Men jag lever livet och har kul, trots att det är jobbigt. Det är onödigt att slösa bort livet bara för att man får motgångar. Tänk hur tråkigt allt hade blivit om man kunde allt, och va bäst på allt och inte fick kämpa?

Vad jag ville säga med allt, är att det inte finns tid eller ork för bloggen som det fanns förut. Det känns som att jag berättar samma sak om och om igen, ni får liksom höra samma story dagligen. Men jag lovar att det kommer snart tillbaka. Insperationen. Något bättre, och något nyare. Precis som förut. Ändrig sker!