Det är konstigt hur ett liv, så fort plötsligt kan gå över,

I Onsdags åkte jag och några andra härliga människor upp till Stockholm. Anledningen till detta var att vi gjorde en liten "inför-resa" eller hur man ska säga, för under sex dagar i slutet utav Juni ska vi åka ner till Polen och till förintelselägrena och lite allt möjligt om just förintelsen.



Så i Stockholm besökte vi först den stora Synagogan där en kvinna berättade lite om det judiska folket, Synagogor runt om i världen, lite om hur de firar gudtjänst och lite annat om judar överlag.






I onsdags hann vi annars också besöka forum för levande historia, som var otroligt intressant, resturangen Michelangelo, gå långt i regnet dit vi skulle övernatta och äta tårta för att fira någons födelsedag.


I torsdags, alltså i går besökte vi St Clara kyrka som jag vid ett tillfälle redan besökt. Men det gjorde mig absolut ingenting då det är väldigt lärorikt att lyssna på någon som pratar om utsatta människor. Sedan hade vi en hel eftermiddag obokad, så jag sprang och kollade i affärer, gick väldigt långt och fikade på ett mysigt cafè med Julia.

Detta år fyller jag sexton. Det är så himla otroligt att tiden har gått så fort och jag vill minnas att det inte alls var så länge sedan jag gungade högt bland träden, och mina ben inte nådde ner till backen så att pappa eller farfar fick hjälpa till att putta fart. Det har gått snart 16 år sedan jag såg världen för första gången och varje dag, varje timme har jag sett den med olika ögon. 

Ena stunden har jag älskat den för allt vackert, färgfyllt och glädjerikt som den har givit, andra stunden har jag hatat den för dess orättvisa, rädsla och ensamhet den visat. Det finns nog de som anser att man inte alls är livserfaren efter 16 år, medans andra då känner sig färdiga med sin livsbiografi. 

Det finns så många kvällar jag gråtit mig till söms, mått illa när jag sett mig i spegeln, spytt galla över saker jag gjort och ångrat mig över. Det finns så många sår som satt sig och som plåstrats om lite halvdant. Det finns så många ord och tillfällen som knäckt mig och så många stunder som fått mig att önska att min existens aldrig blivit till. Men det finns de minuterna då jag inte haft ord för livet. Då det överraskar mig och får mig att älska mig själv och alla andra i världen. Då jag insett att livet är den vackraste gåvan vi får.

Så.. sextonåriga jag, skratta när du är glad, skrik när du är arg och gråt när du är ledsen. Du behöver inte alltid vara stark för det finns ingen människa som är stark 365 dagar om året. Du har en skönhet som ingen annan har och du behöver inte driva med dig själv hela tiden. Dansa dig egenom livet och älska dig själv.

Idag är det fettistisdagen och då måste man ju bara äta semla så det har vi gjort här hemma. Det är ju så himla gott men Beach 12 är rätt långt borta för mig känner jag då jag åt min tolfe idag. Ååh himmel.

Idag har jag shoppat två fina plagg som inte riktigt gör sig rättvis på bild men det gör inte så mycket endå, och så har jag ätit wok med mamma och varit på två sjukhus.

Har mest njutit utav dagen i min nya korta svarta tunika. Imorgon är det friluftsdag så jag ska åka skidor och sedan är det lov. Herre vad bra det känns.

/lillavitsippa

Saknar värmen och våren så himla mycket att det gör ont in i märgen. Har tröttnat på snön och att tvingas bära så stora jackor att man rullar fram. Detta är lite vad jag blir inspirerad utav och som får mig att se framåt just nu. Snart snart april.

Famlar i ett mörker

Drunknar i prov och plugg just nu och nu på eftermiddagen har jag ägnat mig åt biologi, igår gjorde jag mitt första skriftliga nationellaprov och imorgon ska jag göra ett till. Annars känns det verkligen att nian snart är över och fy 17 vad det känns bra.

har så sjukt mycket bilder i min dator och sparar därför mina favoritbilder på min tumblr-sida som heter lovelettersfromstrand. Jag sparar mest bilder på vackra pojkar och tatueringar men andra fotografier, önskeplatser att besöka, små kärleksförklaringar och några "såhär-vill-jag-klä-mig" bilder dyker också upp. Tycker det är alldeles förtfräffligt fint. Kika in!

Eftersom jag numera har ett svart äpple, föredrar jag den framför min gamla svarta compacdator som stänger av sig så fort den blir överhettad. Och eftersom vädret ute inte alls är det absolut roligaste, eller att det händer något i mitt liv som är sådär speciellt värt att dokumentera så ligger bara kameran hemma och uppdateringen blir urusel. Men så fort termometern vänder håll, och livet bestämmer sig för att göra detsamma, så ska jag ta tag i allt vad vardag och fotografering heter. Annars finns jag på instagram numera också under namnet "Kaptenstrand".