Idag har jag varit i huvudstaden på några äventyr och kände mig inte alls så peppad på att släppa runt med en stor svart kamera som skulle ta upp halva mig, så jag visar er mobilbilder istället. Det funkar finfint endå tycker jag. Vi lämnade iallafall ett dimmigt Vingåker vid nio imorse och kom fram till ett morgonpiggt estocolmo vid halv elva ungefär.


Första stoppet, var ett frukostbesök på det otroligt mysiga fiket Vete-Katten där vi hade bokat ett viprum för våran grupp. Vi satt i ett par timmar och fikade och pratade om lite allt möjligt. Jag drack latte och åt vaniljsemla och ost-skinksmörgås.


Sedan skiljdes alla åt en stund och några gick till Åhlens eller någon annan affär för att sedan träffas igen. För klockan två skulle vi nämligen träffa Elise Lindqvist. Hon har i 17 år ägnat sig åt volontärsarbete med prostiuerade, narkomaner och hemlösa. Hon har själv levt ett väldigt destruktivt liv där hon blivit sexuellt uttnyttjad, våldtagen och slagen. Hennes berättelse var otroligt berörande och jag grät så att jag skakade efteråt. Att allt det hjärtskärande jag läst i så många böcker och sett på film om just prostitution, faktiskt förekommer på riktigt. Det är skrämmande vilken värld vi lever i och det gör så ont att veta. Men det värmer hjärtat att veta att det finns någon som hon som brinner för det hon gör.