Jag saknar dig

gröna lund / facebook

Världens finaste minne #3


Jag sa att ingenting skulle kunna toppa hovet, ingenting skulle kunna bli bättre än konserten i Lysekil. Men den magiska kvällen igår måste ha varit mitt livs bästa. Och lagom när han sjöng om att jag var det finaste han visste och att han ville höra kärlekens tunga öppnade himlen sig och de som befann sig däruppe började fälla tårar. De också. Så fint var det.

Jag säger det utan att tveka, herr Hellström är världens vackraste människa.

Varför måste vi såra varandra


Här stog jag, ungefär två meter från honom och storgrät. Jag tror vi alla i publiken var överrens om att han gjorde våran dag, våran natt och vårat liv bättre när han sjöng om att vi skulle låta honom höra kärlekens tunga.

Mobilkamerabilder


I onsdags mötte jag upp Ellen vid ett. Vi hade bestämt att vi skulle köa tillsammans istället för på varsitt håll. Vi var där som tolfte och trettonde människa och satt vid kajkanten och njöt av dagen. 


Sedan blev vi fyra. Nikolina och Camilla som är två supertrevliga tjejer från GBG. 


och efter en stund vad vi plötsligt sex. Här ser vi Elin och Emma-Karin från trollhättan. Vi bestämde oss att börja spela kort och när vi gjort det ett tag så kom radion och intervjuade oss. De frågade oss vad vi tyckte om Håkan, varför vi var här och rätt sådär konstiga frågor för det tyckte vi var självklart. 



Såhär peppade var vi, när det snart äntligen var dags för honom att gå på scen. Det pirrar i magen av att bara tänka på det. 


Och vi var ju inte direkt ensamma. Det var så många andra fina människor där, som tyckte precis som vi, att håkan har förändrat vårat liv och som vinglade ut därifrån. Höga på hans kärlek och musik. 

Jag dansar med en flicka hon dansar mig galen

Det kryper i hela min kropp. Om 48 timmar pressas mina lungor mot kravallstaketet, min kropp gungar i takt med melodin och min hals kommer att skrikas sönder. Om 48 timmar står jag där, och ser honom spela. Jag kommer inte så i mitten eller långt bak. Jag ska stå längst fram. Jag ska inte vara tyst. Inte någon minut. Älskade du!

Jag vet vilken dy hon varit i


Jag vet hur lycka känns



DEN 27 JULI SES VI FINA FINA FINA FINA FINA FINA FINA DU

P.S lycka till ikväll

"Det finns en minnesbild när jag springer omkring där medan mina gamla kompisar sitter vid sidan av planen, långhåriga och fulla och skrattar och skriker åt mig. Och jag bara springer vidare med bollarna i någon sorts panik. Jag tränade så mycket att jag inte kom in på gymnasiet, jag fick för dåliga betyg. Till slut vad jag tvungen att sluta med fotbollen över en natt. Jag ringde min tränare Maurice och sa att jag aldrig skulle komma mer."




"Jag gör det för att mina barn ska få se när de växer upp. Att deras pappa var något en gång."




"Just den grejen - att låtsas som att det var jag själv som framförde andras låtar - fortsatte jag länge med."

"I högstadiet hade jag alltså börjat skriva lite texter men jag skrev egentligen aldrig om mig själv. Snarare skrev jag om vem jag ville vara, eller försökte vara, eller försökte skriva som någon fin författare. Men så i tvåan på gymnasiet fick vi i uppgift att skriva en uppsats i svenskan. Min hette "Jag och Frank Sinatra" och där berättade jag helt öppet om mig själv, med mitt egna namn. Den riktade sig till tjejen jag var kär i och till alla andra på Samsskolan. Och det upplevde jag som otroligt revolutionerande. Det kanske inte låter så märkvärdigt, men det är svårt att verkligen skriva om sig själv, att vara så ärlig. Skakande läste jag upp den för klassen och när fröken frågade vilka som gillade den så räckte två personer upp handen."


Glöm aldrig bort att du är bara min kung


Världens finaste minne

Det va tiden som stog stilla. Inte vi åskådare. Tiden. Hela hovet gungade i takt när Håkan sjöng sina låtar. Sittplatserna var inte längre sittplatser utan däruppe stog man under nästan hela spelningen och klappade i takt och skrek och sjöng. Jag har skrikigt sönder min hals, gråtit ut alla tårar jag har och lämnat själen något annanstans. Det va så mäktigt. Så bra och så otroligt mäktigt. Överallt var det folk som dansade, skrek och var glada. Vilken spelning. Vilket drag, vilket röj.

När alla hörde vilken låt som skulle spelas näst, blev det ett väldans skrik. ”Ramlar” var det bästa som spelades under kvällen. Det bästa som kunde hända. Alla kan texten, alla sjöng den. Lika så på ”Känn ingen sorg..” Det va magiskt och tänk att jag inte är den enda om att känna såhär. Känna att håkan är så här viktig. Det finns ju så många andra. Det såg jag ju igår.

Jag kan inte sätta ord på det, det går inte hur jag en försöker. Det va magiskt, det va underbart och snart min fina vän.. snart ses vi igen! ♥

Finns ingenting bättre


Vi är kung och drottning i en värld som bara finns i mina drömmar



Vem kysste Elin?


RSS 2.0