Jag skakar. Tänderna slår ihop likt fallet min kropp får när du vänder dig om. När du stänger ute den värld som jag faktiskt befinner mig i. När du stänger ute det vi faktiskt kan kalla att vi hade tillsammans. Samtidigt som jag känner tårar pressas fram bakom de söndersvullna ögonlocken måste jag förstå. Jag måste förstå att stjärnorna på himlen slocknade, jag måste förstå att inte solen längre gick upp, jag måste förstå att det blev som det blev. För det var jag som va orsaken till det.

Den där klumpen som jag känner i magen, växer sig bara större och större och snart tar de över allt det jag en gång hade. Men vad har jag att skylla på? Vad är min undanflykt? Vad kan jag ta till som försvar? Ingenting, jag har ingen styrka kvar. Jag är svag.

Jag låter strålarna slå mot min nakna hud. Mascarar kletas ut i hela ansiktet och färgar mitt ansikte svart. Jag vet inte om det är tårar som rinner längre. Jag vet inte om jag är tom på tårar, eller jag vet inte om jag kommer fortsätta. Varför ska det vara så himla svårt att få som man vill? Varför inbillar man sig så himla stora saker som sedan visar sig vara helt åt andra hållet? Varför finns det inte något som säger att det är fel innan det är försent? Innan man känner sig krossad och av helt på mitten. Innan man ramlat ner så långt att man inte längre kan ta sig upp. Varför kan det inte komma någon och förklara att livet inte är så lätt som man föreställer sig, varför kan det inte komma någon, som kan hjälpa till att bära allt tungt. Fast hur skulle det se ut.

Att våga tro är ett stort steg. Att faktiskt lita på en annan människa är inte något man gör efter första gången man byter ett par ord. Jag tror det kan gå för snabbt, att det gick för snabbt.

Hela min kropp dunkar och jag har ont överallt. Jag känner mig inte som min egen längre och när jag inte ens vet hur jag ska känna mig som det igen, hur ska jag då kunna se dig som den du är nu. Hur ska jag då kunna ta in att du längre inte är den du var. Jag känner ingenting längre, absolut ingenting. Mina känslor är så söndertrasade