Det va egentligen en vecka sedan du ringde mig. En hel jävla vecka sedan. Jag kommer inte ihåg vad du sa, för det enda jag tänkte på, var att inte börja gråta. Du kanske nämnde något om att vi två inte var redo att möta världen tillsammans, att vi kanske inte var gjorda för varandra men jag vet inte säkert. Men du ville inte att vi skulle fälla en tår, för det vore som att det hade hänt något tragiskt, som en olycka eller så. Och vi skulle ju skiljas som vänner.

Men det blev många sömnlösa nätter. Lakarna blev kalla. Och jag ville inte förstå att du inte längre var min.