När jag skulle välja en ny hårfärg inne på konsum en tisdagkväll i September stog och velade ett tag, ganska länge faktiskt. Sedan gick jag bara därifrån. Varför ska jag ens försöka? Varför ska jag misslyckas?

Jag orkade fixa mig iordning. Jag tyckte till och med att det var kul. Jag skulle på kalas och tyckte därför att det var dags att fatta hårproduktsflaskan igen. Det var ju kalas endå. När jag var där tittar vi på kort och jag får höra "Äsch, du är finare i kort hår." Kabom. Det gick rätt in i hjärtat och åter igen undrar jag varför jag ens kunde komma på den dumma iden att fixa iordning mig.

Jag vill inte att folk ska ta kort på mig, för de får först se resultatet.

Jag klär mig i det jag tycker är fint. Det finaste plagget jag äger har stora revor på ryggen men om jag har något över syns det inte. Det finaste plagg jag har, är enligt andra ett stort tält. Men sådan är jag. Jag har inte kropp för ett slimmat fodral.

Men jag andas ut och känner mig kanske lite fin endå. Fast jag vet vad alla andra tycker. Lite fin.